Karin Manoles lag hade flyttat träningen för idrottgalans skull.
Helt rätt, då Karin blev prisad som årets ungdomsledare.
Bra klack du hade va?
– Eller hur! De som är friska, några av dem blev sjuka under helgens matcher, sa en glad Karin efteråt.
Hur känns det här priset då?
– Jättestort. Jag har haft en så rolig kväll, pratat med de andra tjejerna som var nominerade och jag är bara så glad att man lyfte de här frågorna med kvinnliga ledare. Vi jobbar med inkludering, att få så många som möjligt att hålla på så länge som möjligt.
Hur sporrar det fortsättningsvis?
– Det blir en större övertygelse att det jag gör är viktigt. Sedan är jag lite självisk för jag gör det för jag tycker är kul. Jag tänkte, när min dotter försvann till Umeå, att har jag gjort det bara som förälder? Men nej jag har ju varit ledare innan också. Sedan är det så häftigt att följa tjejerna vidare i livet, de som jag följt sedan de var små. Framför allt är det roligt att ha det förtroendet, att få vara en del av deras liv.
Motivering
Karin har ett stort hjärta, både för sporten volleyboll och för dem som utövar sporten. Hon leder sina spelare till att bli så bra volleybollspelare som möjligt men stöttar, lyfter och coachar dem även utanför planen. Karin förstår att spelare som mår bra utanför planen levererar på planen.
